söndag 20 juni 2010

SkrivPuff 2010:170 - Om dagen efter

    Jag såg förbi Putte, spanade in kvinnan som just hade kommit in på Turkens lunchsylta och jag kände antagligen precis samma sak som alla andra karlar som håglöst satt draperade vid de slitna borden. Man fick en stöt bara av att se på henne, att sen höra hennes mjukhesa röst var som att bli smekt på de mest känsliga delarna av en väl upplärd och villig vacker ung dam från Copacabanas stränder.
    Hon var lång och hade ett kastanjebrunt hår som lockade sig uppåt i de mest vågade lockar. Hennes kläder visade mer än de döljde och accentuerade elegant hennes välsvarvade kropp. Hela hennes intåg gjorde klart för alla att här kom det en kvinna som visste vad hon ville och också var beredd att visa vad. Hennes ögon registrerade reaktionerna hos de som satt runt om. Det lilla leendet i mungipan och reflexen i hennes ögon visade att hon var nöjd med entrén och att hon uppnådde målet med den.
    Turken bugade djupare än vad han i vanliga fall gjorde, log och kysste till och med på hand innan han visade henne vägen mellan borden. Hungriga mansblickar följde henne stint och det kan jag lova, hade de haft förmågan, hade de tagit mig av daga på fläcken när hon satte sig vid mitt bord.
    - Stick, sa jag till Putte. Jag har fått besök.
    Putte grymtade till svar, svepte det sista ur glaset samtidigt som han kastade en sur blick på mig.
    - Äh, seså, Fritte...
    - Vi syns vid femsnåret. På kontoret, sa jag och hystade över en nyckelknippa. Pys nu.
     Den välsvarvade ålade sig ner på stolen, lutade sig framåt och stödde på armbågarna på ett sätt som gjorde att man såg rakt ner i hela härligheten. Hon såg mig i ögonen och log med tungspetsen på ett sätt som fick mig att totalt förlora mig i henne. Turken flinade när han såg min reaktion.
    - Kul att träffa dig stumpan, sa jag och såg på henne med ett leende. Long time, no see. Vad har du varit med om sen sist?
    Turken fick inte fram ett ord när han såg henne spricka upp i ett leende som betydde samförstånd. De andra, som satt som fån och bara dreglade, gav jag ett surt ögonkast. Eftersom alla visste vem jag var, insåg de att det var bäst att dra sig tillbaka till sin lilla del av världsalltet, bota baksmällan med ytterligare en turkisk öl och låta mig och min gäst vara ifred.

4 kommentarer:

  1. Råare stil? Nja sådär. Om rårare r är sex, snygga kvinnor och krogmiljö.
    Om det är en råstil så testa att byt namn på huvudpersonerna. Putte o Fritte känns mer som en serietidning från 50-talet.

    Rent tekniskt var texten ber berättande ärn beskrivande. t.ex:
    "Hennes kläder visade mer än de döljde och accentuerade elegant hennes välsvarvade kropp"
    Vilka klädr? Hur satt de? beskriv en välsvarvad kropp.

    En sak till. Det finns ingen beskrivning om Puttes reaktion när han ser kvinnan. Inga protester på att bli tvingad till kontoret.
    och
    Klockan känns runt lunch men sedan skall de ses runt kl fem på kontoret. Då stänger ju alla kontor? I varje fall mitt. Men de kanske jobbar som privatdeckare? Öppet 24/7. (men då kan de inte heta Fritte och Putte). Oavsett vilket blir diskussionen med kvinnan fyra timmar.

    Antar att det är ett utdrag eller start på något längre med deckar/spännings intiktning. Så mina frågetecken blir säkert uträtade.

    SvaraRadera
  2. Nja, så rå var du väl inte, men jag såg klart och tydligt kvinnans entre och vad hon gjorde med männen.

    SvaraRadera
  3. Mja, alltihop känns lite 50-tal light.

    Vissa saker fungerade inte alls, som att männen satt draperade på lunchhaket, sitter de och visar upp sig? Poserar? Knappast, vad, du menar snarare att de sitter och hänger misstänker jag.

    "Hon var lång och hade ett kastanjebrunt hår som lockade sig uppåt i de mest vågade lockar." Ingen dum beskrivning men typisk för romance och inte det minsta hårdkokt. Snarare Barbara Cartland.

    SvaraRadera
  4. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera