SkrivPuff 2010:323 - Om något gripande

   - Titta!

   Han såg förvånat upp när rösten nådde honom. En tunn vit strimma förföljde det framrusande flygplanet.

   - Vad tror du? Vart är det på väg?

   Den unga rösten studsade fram, otåligheten och nyfikenheten hängde obesvarat kvar. Själv. Han ville och han kunde, men varför? Egentligen. Det var ju så att där han idag befann sig hade alla befunnit sig. Obevekligen hamnade alla där. Förr eller senare. Livets tredje axiom.

   Det första var födseln, det andra döden, och det här var det tredje. Ifrågasättandet av sig själv och sitt liv. Tomheten i bröstet satt som en ballong som var på väg att sakta tömmas på sitt innehåll. Kroppens celler fick inte tillgång det syremättade blodet som det så väl behövde. "November", tänkte han. "Fy fan."

   - Kolla, det kommer en till. Vart tror du dom ska åka?

   Varför ska man bry sig? "Jag skiter i allt och det skiter jag i" sjunger Magnus Uggla. "Ligger mycket i det", tänkte han. "Det är så det är."

   Den morgonsura lärarinnan tittade ut genom fönstret när de kom gående mot skolan. Den strimma av ljus som det öppna fönstret gav tävlade med gryningsljuset. Här nere är det skit, därborta är det annorlunda. När hon såg att de båda kom gående drog hon snabbt ett sista bloss, ett rött spår i luften och fönstret drogs igen med en smäll och det enda som var kvar var det mörkljusa gryningsljuset.

   - Gå in nu, så kommer mamma och hämtar dig i eftermiddag. Pappa måste jobba över.

   Gardinen i fönstret drogs åter upp, fönstret öppnades försiktigt. En röst.

   - Jag måste prata med dig om din Nils. Har du tid?

   Mannens kroppshållning fick en annan spänst. Grabben hade han fått som en julgåva för tolv år sedan. Han kom fortfarande ihåg varje ord, varje rörelse, varje andetag som han hade tagit när Lillian hade berättat att hon var gravid. Som de hade hoppats genom åren, men han kom till slut, efterlängtad, älskad och mer än välkommen.
   - Nå, vad vill du? Jag har ett möte klockan nio, så jag har inte hur mycket tid som helst.
   Han kunde se hur Nils huvudlärarinna ryckte till. Han menade naturligtvis inget illa, men arbetet låg på och lärare skulle inte tro att de bara kunde komma sådär. "Planering, sa Bill", tänkte han. "Plantering var ordet, sa Bull." Grabben var i sin första Gösta Knutsson period och han var själv i sin tredje.  Läsa-för-grabben perioden. Den bästa av alla perioder. Värmen, närheten, koncentrationen. Hela han ryste och sprack upp i ett oändligt leende.