SkrivPuff 2011:157 - Om att vinna

   Himlen var blå, den här dagen. "Himmelsblå", tänkte Stefan när han kisande tittade upp. Han log lite för sig själv då brisen träffade kinden som en varm smekning. "Försommar."
   Det var den på året då han inte ville vara med längre och speciellt den här dagen kunde det lika gärna regna. Skolan var slut och alla skingrades med vinden och försvann bort.
   - Vi ses i höst, skrek de till varandra och borta var de. Men inte Stefan.
   Pappa sa alltid att de trivdes bäst i stan. "Varför ska vi åka någon annanstans när vi har det så bra här?"
   När han kom hem med sitt utlåtande som hans klassföreståndare skrivit, sa pappa det han hoppades han skulle säga.
   - Du har bra betyg. Jag vill att du ska veta att jag ser hur duktig su är och hur hårt du arbetar. Grattis.
   Hans fröken i matte sa att om han bara arbetade lite mer nästa höst så skulle han lätt få NVG. Det var inte många som fick så fina omdömen som han. De hade jämfört innan de försvann bort. Lisa hade blängt på honom när hon såg vad lärarna skrivit.
   - Du är en riktig rövslickare, sa hon innan hon också försvann.
   När Lisa försvunnit bort stod han ensam kvar och funderade. Skolgården var som en dammig öken. Byggnaden i sten byggdes någon gång på trettiotalet och om man tittade närmare på stenen så syntes det. De höga fönstren i fem lager omgärdade den stora porten som ledde in till den slitna stentrappan. Väggarna var hårda och det ekade av barnskratt flera timmar efter det att de lämnat skolan. Det gröna koppartaket var det enda som var något av värde. Tyckte de flesta av stadens styrande män.
   Det hade varit en infekterad debatt både i kommunfullmäktige och i den lokala tidningens insändarspalter om skolans vara eller inte vara. Det blev som kommunfullmäktiges ordförande sa.
   - Eftersom vi nu har så många fina fria skolor här i vår lilla stad, kommer den kommunala skolan att läggas ner när de sista eleverna lämnar. Senast då.
   Stefan tyckte om sin skola. Pappa hade förklarat för honom att han var den siste eleven, tillsammans med alla andra elever i deras årskurs förstås. Efter att de gått ut nian nästa år skulle skolan läggas ner. Det diskuterades flitigt i klasserna om varför och lärarna hade ett sjå att få eleverna att förstå, då de själva inte förstod, men nu var beslutat fattat i god demokratisk anda.
   Stefans lärare kom fram till honom och tog honom i handen.
   - Bry dig inte om Lisa, sa hon. Du har förtjänat det vi har skrivit.
   Hon var bra. Hans mattelärare. Ljust hår, lite burrigt och en mun som log och kunde förklara. Förklara på ett sätt som gjorde att man förstod och att det blev roligt. På en och samma gång..
   - Kommer vi att ses i höst, frågade Stefan. Du blir väl kvar?
   Hon log lite tveksamt. Tittade rakt in i honom.
   - Nej, svarade hon. Jag ska börja i den nya skolan på andra sidan stan.