SkrivPuff 2010:333 - Om att fråga

   - Tjenixen bruden, sa jag och ville traska vidare in i allmänbildningens blålila dimma. Vi syns någon gång i framtiden om gudarna står oss bi.
   Konterfejet såg så där lite lagom bedagad ut där hon vilade armbågen på kudden och försökte likna värsta venusen. Det allt för blåtonade håret, det utsmetade sminket och de skitiga lakanen förtog dock bilden av en verklig skönhet. Åldern spelade också in i viss mån.
   - Tjenixen gubben, svarade hon och slog ut med armen. Bättre älskare har jag haft, mer uthålliga och tekniskt drivna, men du är lite söt på något sätt i alla fall. Bara du hade haft något annat än magen som putade ut.
   Hennes hejdlösa vrålgarv följde mig ut genom dörren.
   - Sicken bitch, tänkte jag.
   Ute sken solen, det var tjugo grader och det var vår. Jag befann mig i ett av den stora stadens utvecklingsområden som det kallas på nysvenska. Putsen hängde från de grå väggarna och varningsskyltar hängde på de få balkonger som fortfarande desperat klängde sig fast på väggarna. Jag tittade mig runt och försökte lokalisera närmsta vägen till T-banan. Nattens vilda övningar hade berövat mig den skönhetssömn jag så väl behövde och den uteblivna frukosten och morgonsupen hade fått mig på dåligt humör. Jag la av en stor rap, så att människorna runt om mig drog sig undan när jag trängde mig igenom klungan.
   - Jävla Svenne. Akta dig för fan om du vill komma hem levande.
   Att bli tilltalad på mitt lands tungomål i detta vilda landskap fick mig att stanna och vända mig om.
   - Jävla blatte, sa jag och gick fram mot mannen. Passa dig jävligt noga, annars ska jag skicka hem dig till din mor i en kista.
   Klungan av män drog sig sakta upp bakom mig. Jag hörde ett "klick" när knivbladet åkte ut och började kittla mig i nacken. "Blatten" sken dock upp som en sol och det gjorde jag med. Näven åkte upp i en high-five och sen omfamnade jag fanskapet.
   - Vad fan gör du här ute i slummen, frågade han. Detta är inte dina vanliga jaktmarker.
   Nu är det så att det man inte vill, oftast är det man bör eller får. Mamdouh var dock lika med allt som jag står för och jag tror att han tyckte lika vara.
   - Kom, sa jag. Vi behöver ett glas eller två. Jag behöver få lugn och ro och så behöver min nederdel också.
   Mannen i dörren var svartklädd med fluga.
   - Pip, pip, sa jag. Dags för dagens första och visade upp ett långfinger.
   Mamdouh dansade runt honom som en yster sparv i parningstider. Det enda vi möttes av var en nedfälld järnvägsbom som effektivt spärrade våra strupar, en rak höger av ofantlig storlek träffade min vän rakt över kindbenet.
   - Uff, väste han och stöp.
   Innan jag ens hann öppna mina välsmorda gångjärn och säga något putslustigt käkade jag damm som en dammsugare i en mindre välstädad ungkarlslya.
   - Man måste be vackert, sa den svartvita flugsnapparen. Fråga snällt först. Annars är det bara att gå hem.