Bokmånglarns Skrivhörna: SkrivPuff 2011:36

   Att öppna ett kuvert med okänt innehåll från en känd avsändare som nyligen fått två kulor i sig och huvudet sprängt i bitar, krävde en sup eller två. Jag tände en Röd Prince och tog ett par klunkar av livselixiret. När värmen började sprida sig i kroppen och väggfärgen såg nystruken och fräsch ut var jag modig nog för att se vad som fanns i det tjocka kuvertet.
   Det gick som en rysning genom kroppen på mig när innehållet vällde ut på det röriga skrivbordet. Sedlar i buntar, foton och ett längre handskrivet brev. Deja-vú känslan var uppenbar, året var åter tidigt nittiotal och båten var M/S Piri-piri av Lissabon där vi gick med styckegods mellan Lissabon och Yamoussoukro, Elfenbenskustens huvudstad. Skeppet var modernt, maten god och besättningen pålitlig. Den enda som på något sätt skiljde sig från mängden var kapten, då han vara konstant blöt av svett. På tredje resan hände något speciellt. När vi la till i hamnen fick alla landpermission. In kom ett gäng lokala förmågor och började lassa av. Kapten svettades ymnigare än vanligt när vi i besättningen utan att ana oro, gjorde oss redo för en natt på närmsta horhus.
   Dagen därpå fann vi kapten med tarmarna hängande utanför kroppen i ett rigor mortis liknande tillstånd. Lasten var borta och allt annat likaså. Det enda han hade lämnat efter sig var ett kuvert liggande på min säng i hytten, där han gav mig befälet över skeppet och order om att ta hem det fortast möjligt och ge skeppsnycklarna till hans fru.
   Nu var det mer än ett gammalt skepp som stod på spel, det var hela min och firmans ekonomiska existens och med den min och Puttes framtid. Ingen inkomst, inga pengar på banken och har man inga pengar på banken så kan man inte betala månadsavgifter till föreningen och räntor till banken och då återstår bara Kronofogden och gatan som sovplats.
   Nu är ju inte jag den jag är om jag inte trodde på mig själv och min förmåga att lyfta när startbanan börjar närma sig sitt slut. Att damen hade den goda smaken att packa in femtio kalla i omärkta sedlar i ett kuvert, innebar att Putte och jag skulle hålla oss flytande de närmaste tre månaderna. Kommer tid, kommer råd och håller Kronofogden och annat löst folk borta från vår farstukvist.