SkrivPuff 2011:32 - Om att veta säkert

   - Fallet är avslutat, fortsatte bruden med spirorna. Nu ska vi bara sopa ihop resterna innan de hinner spridas för vinden för gott.
   Det var här någonstans det spårade ur för mig. Jag har sett mängder med karlar och andra kryp som med rangens rätt talat om för oss vanliga dödliga hur saker och ting ligger till. "Skit på er", är den tanke som slår mig när jag hör dessa gröngölingar prata om något de inte förstår eller aldrig har upplevt.
   - Det stämmer inte, sa jag. Inte alls. Petri, vad asner du?
   Han stod där som lutande tornet i Pisa i full motvind och kliade sig i håret.
   - Det stämmer inte, sa han. Fritte har rätt. Hur och varför vet jag ännu inte, men han har banne mig rätt.
   En bild säger mer än tusen ord och den här bilden innehöll lösningen om bara korpgluggarna öppnades, synapserna slog till och poletten trillade ner. Petris myndiga stämma och självklara ledarstil fick järntrusten att samlas runt honom. Bilderna la han upp som den pokerspelare han är och vi lutade oss samstämmigt över dem.
   - Det här, sa han och pekade återigen på ett foto föreställande Petúr och Vyslav, har många mord på sitt samvete. Jag har länge undrat vart de har tagit vägen men nu har jag svaret. Elaka saker och fullt kapabla till det som hände de där två kidsen.
   - Kan det ha varit de som har brorsans fru, undrade jag. Vi får inte glömma henne.
   På det i sjömanskretsar berömda skeppet M/S Philippa af Rein gick svallvågorna höga strax utanför Monacos sydspets. Kapten hade hoppat över bord och styrman satt i arresten och för övrigt var det ingen som ville hålla i rodret. Baren var inslagen sen länge och de enda som, förvånansvärt nog, var nyktra var Petri, Chiefen och jag. En efter en sopade vi in fyllskallarna i hytterna, tog över ratten och beordrade full fart framåt. När vi framåt kvällen började räkna in fårskocken till matroser insåg vi att Kocken fattades. Efter att ha lagt ihop två och två och fått det till tre insåg vi att det var han som låg bakom alltings olycka.
   Det var nu och här jag såg allt i ett nytt sken.
   - Få se på det här fotot, sa jag. Kolla här!
   Är allt lätt bara man kan? Har man väl gjort det en gång, så är det som att ta en råseglare ut genom Furusund med förbundna ögon.
   - Det finns en till, sa jag. Ringen. Samma jävla ring som han hade på sig när jag tappade klockan.