SkrivPuff 2011:31 - Om ett rikt känsloliv

   - Allt gör så jävla ont.
   Nisse var hemma igen, Nilla var över hos Mona och själv satt jag i fåtöljen och lyssnade på honom där han satt mittemot. Han hade blivit så tunn och grå och ihopsjunken.
   - Vet du vad, frågade han. Jag känner ingenting. Egentligen. Här inne.
   Han pekade på sitt bröst och knackade ett par gånger.
   - Men samtidigt gör det så jävla ont. Varför?
   Nisse tog sig åt mellangärdet, stönade lätt och blev ytterligare mer askgrå i ansiktet. Om det nu var möjligt. Jag sa ingenting och vi satt och tittade på varandra en lång stund. Till slut vek han undan med blicken, rättade till en kudde och lutade sig tillbaka.
   - Nilla står inte ut med mig.
   Jag hade hört Mona skvallra om att något var på gång. Att leva ihop med någon som konstant sviker tär. Alla vet det, alla känner det och alla ser det.
   - Varför står du ut?
   Nisse log mot mig, men jag log inte tillbaka och inte svarade jag heller. Hur vänder man ett skepp i natten som har förlorat styrningen? Hur vänder man en känsla tillbaka in i sig själv och hur vänder man en känsla som är på väg att förloras? Speciellt hos den man själv älskar.
   - Jag ska säga dig en sak, svarade jag till slut. Jag står ut med dig på grund av att jag inte älskar dig. Jag har aldrig älskat dig och jag har aldrig velat bo ihop med dig. Mona bor och lever jag med för att jag älskar henne. Du är min vän, och vänner sviker inte varandra, för då är de inte vänner.
   Nisse såg på mig med ögon som sjönk ihop och försvann.
   - Att det gör ont i dig, fortsatte jag, visar att du känner och känner du lever du och lever du, finns Nilla där för dig.