Bokmånglarns Skrivhörna: SkrivPuff 2010:86

    När han vaknade var rummet klätt i ljusgula färger. Han sniffade försiktigt i luften och kände en blandning av den sötaktiga doften från blommor samt från något han inte kände igen. Blandningen kändes smakfull på något underligt vis och gjorde honom hungrig. Vid fotändan av sängen satt en tavla föreställande en man och en kvinna i fotsida kläder. Det var ingen speciell vacker tavla ansåg han, men den sa något om landet han var i och bekräftade de bilder han hade av det innan han åkte hit.
    En fläkt snurrade tyst i taket, vispade försiktigt runt den luft som han skulle andas. Om den gav någon svalka kunde diskuteras, men det var i alla fall något som rörde sig och fick honom att inte känna sig så ensam. På insidan av fönstren satt luckor som gjorde att han inte kunde se ut, vilket förklarade rummets lite lätt artificiella ljus.
    Han visste inte var han var. Det var otäckt och hela kroppen skrek efter en förklaring. Schejken hade lovat att när jobbet var klart så skulle han vara fri att gå. Snabbt in och sen hem. Kvickt och lätt. Snabba pengar, ofantligt mycket snabba pengar, men nu låg han här och inte i sin egen säng.
    Pengar; den bakomliggande drivkraften bakom allt han hade företagit sig. "Om inte ..." Han fullföljde inte tanken utan stannade upp. Slutsatsen han drog var inte förvåning över var han befann sig utan utan snarare förundran över hur långt han hade tagit sig, vad han hade behövt utstå för att ta sig hit. Sakta log han för första gången på han inte visste när. Plötsligt ryste han till och blev helt kall i kroppen när han insåg att han måste ha blivit flyttat under tiden han sov Gud vet vad övrigt de kan hitta på med honom.
    Dörren slogs upp och steg hördes. Han vred på huvudet och såg en kvinna komma mot honom. När han såg henne knottrade sig skinnet på honom i pur upphetsning. Han hade förväntat sig en barsk Kommandora med nålen i hand, men detta väsen gled upp framför honom, log och sa på svenska:
    "Godmorgon. Sovit gott?"
    Att få höra någon prata svenska förvånade honom och nu log han inte bara med munnen.
    "Godmorgon. Vem är du?"
    "Jag har blivit anställd för att ta hand om dig och se till att du kommer i form igen. Innan du kan åka hem."
    Hon pratade samtidigt som hon gick bort mot fönstren och lossade på luckorna. Det bleka ökenljuset lyste upp rummet, en solstråle kittlade honom i näsan och fick honom att nysa. Den unga kvinnan skrattade till när hon hörde nysningen.
    "Prosit"
    Han tittade åter på henne. Hon var inte speciellt lång, upptäckte han. Lite rultig, ljushårig med ett ganska så sött ansikte. Typisk svensk på något sätt. När han reste sig upp kände han hur yrseln slog till.
    "Ligg still. Du är inte frisk nog än. Här! Ta den så mår du bättre."
    Han såg misstänksamt på det lilla vita pillret som han fick i sin hand. Han visste ju vad som hade hänt de senaste dagarna och litade inte på någon eller något. Bestämde sig och kastade pillret tvärs över rummet.
    "Jag vill inte sova mer. Det är nog nu."
    Reaktionen lät inte vänta på sig. Kvinnan tryckte på en knapp som satt gömd vid fotändan av sängen, omedelbart öppnades en dörr och in kom två män klädda i vita kläder. Den större av dem gick fram och klämde till och höll fast honom. Mannens teknik var perfekt, luften gick ur honom i en utandning och kroppen blev omedelbart slak. När hans näsa kände samma sötaktiga doft som förra gången var paniken nära, men han kunde inte göra något. Han kände hur någon bände upp den vänstra armen, hur något kallt nuddade, ett stick och sen bara svart.