SkrivPuff 2011:007 - Om ett nederlag?

   Det var söndag och vilodagen helgar man bäst i dimmans tecken. En Röd Prince, en stadig Ballantines och huvudet på kudden kan få de slöaste tankar att ramla rätt. En slank de hit, och än slank de dit, livet och omständigheterna. Tankarna for fram som på havets oändliga vågor. Brorsan, morsan, farsan och alla de skepp och människor jag hade mött under åren. Vart hade livet tagit vägen? Vad hade jag gjort med det?
   När dessa tankar kommer gör jag som jag brukar. Jag säger till mig själv att jag inte har något att skämmas för. Mitt liv är mitt liv och det har jag levt som jag har gjort. Jag har sett det mesta, men inte av det bästa dock, och jag har inte varit guds bästa barn själv, men jag har varit där. Jag har upplevt det och jag har smakat det. Sött, salt, surt eller beskt spelar ingen roll. Om någon hypokondrisk jävel vill tala om för mig att mitt liv är ett enda stort nederlag, får det stå för honom.
   - Putte, skrek jag. Är du klar?