söndag 16 januari 2011

SkrivPuff 2011:016 - Om avsaknad av normer

   Det livet har lärt mig är att aldrig gå oklädd om man ska ut och jaga grabbarna bus och gänget. Putte är panisk bekymrad över saker som smäller och skiter bly i hög hastighet. Visst, jag kan förstå honom och jag är inte speciellt glad i knallpåkarna själv, då jag har sett för mycket av vad dessa kan ställa till med för både skyldiga och oskyldiga.
   Speciellt en händelse dyker upp i mitt minne. Det var när vi gick med styckegods på trebenstraden Shanghai - Koto – Sydney på M/S Chūntiān de tàiyáng av Shanghai. Den kinesiske kocken Chúshī började både att se och höra saker som inte fanns och sen gick det som det brukar gå när demonerna kommer i sysslolöshetens tecken.
   Kapten Hóngdòu var en man utan skrupler. Han var fostrad inom triaderna och höll sin besättning i ett järngrepp. Om man då var en man som faktiskt brydde sig, så hade den personen hamnat på fel fartyg. För kapten var empati lika med svaghet och en dödssynd och de som visade tecken på empati förföljde han tills de antingen mönstrade av i en hamn eller för gott ur detta jordeliv.
   En morgon när hela besättningen satt och åt frukost snedtände kocken och det började smälla utav helvete. Vad och hur och varför har jag ingen om, då som tur var en bakterie hade hittat in i mitt inre och förpassat mig till närmaste WC där jag satt och försökte hålla igen i de bakre regionerna. Som tur var, och här har jag min långa erfarenhet att tacka, satt jag kvar utan att knysta det minsta.
   Någon gång var jag ju tvungen att titta ut och vad skådade mitt norra öga om inte en fullgången massaker i restaurangen. Kocken satt på bordet längst fram och höll de som fortfarande var vid liv i schack med en fulladdad Kalshnikov AK-47 i bästa grepp. Tack vare min verbala förmåga och att jag faktiskt hade behandlat kocken med respekt under de dagar vi hade seglat tillsammans, lyckades jag övertyga honom att lägga ner vapnet och släppa alla som levde fria. Kapten hade dock mindre överseende, utan hängde honom med det snaraste och kastade liket till hajarna utan vidare svepning. Själv blev jag befordrad till överstyrman på kuppen och levde livets glada dagar med kapten på övre däck tills det var dags att mönstra av.

4 kommentarer:

  1. Kul historia. Upptäcker att jag saknat Skrivpuffen. Måste ta mig tid.

    SvaraRadera
  2. Härlig fartfylld berättelse.

    SvaraRadera
  3. Mustigt, gillar tonfallet, roligt att läsa. Om man vill skulle det kunna bli någonting längre av det här med fler skrönor och berättelser.

    SvaraRadera
  4. Väldigt annorlunda berättelse! Kul att du är tillbaka. Inte sett dig så ofta, eller så har vi bara gått om varandra!

    SvaraRadera