SkrivPuff 214 - Välja sida

”Det har att göra med att man måste välja sida.” Den unga vackra kvinnan sitter framför mig och gör vad hon brukar göra men den här gången blockerar jag henne inte. Hon ler. Efter ett tag känner jag hur hon försvinner ut ur mitt huvud. ”Jag ser att du redan har valt”, säger hon. ”Det kanske är lite tidigt då du inte har alla fakta.” Sen sitter vi tysta igen och tittar på dagen som börjar skymma på. ”Nu får du också se”, säger hon efter ett tag, hon höjer rösten lite, verkar irriterad och skruvar på sig lite där i stolen.

Jag fylls av en värme som jag aldrig känt förut, hela mitt jag försvinner in i en mildare ton av rött. Kärlek, en känsla av närhet som aldrig funnits där tidigare, leende människor hand i hand, en blandning av vita, svarta och alla andra nyanser som människans skinn kan ta dansar fram i en aldrig sinande ström genom tid och rum. Det som finns i hennes huvud bara kommer och kommer, en aldrig sinande ström av godhet far genom mitt inre.

Längst bak ser jag ett litet barn som hoppar upp och ner, skrattar, nojsar, snurrar runt sin egen axel och leker som han aldrig lekt förut. Han snubblar till och sätter sig hårt på baken, det gör ont och han börjar darra med underläppen. Jag kan känna disharmonin som det skapar hos henne och ser det mörka molnet som kommer upp och skymmer horisonten. Samtidigt som jag ser hur illa hon reagerar på det oväntade känner jag hennes darrande rädsla för det motsatta.

Mannen som står bakom barnet ser rakt fram, så fort jag ser honom förstår jag hur det hänger ihop. Hans ögon är som brinnande kol, hans hår är som flammande eld och det ryker ur hans mun när han skriker så att fåglarna trillar döda ner från den kolsvarta himlen. Det är inte första gången jag har haft möjlighet att se hans ögon och här är det något inte som stämmer, hans ögon har aldrig sett ut på det sättet men eftersom han är den han är, skulle det kunna vara så här vilket gör mig konfunderad.

”Att välja sida.” Hennes ord ringer i mitt öra. Klart att jag väljer sida, det gör väl alla? Att gå den goda vägen framåt är den väg alla går, eller åtminstone tror att de går då ingen människa är född ond eller vill leva ett ont liv. ”Jag väljer livet och kärleken”, tänker jag samtidigt som jag ser Maria framför mig, min älskade hustru som sitter därhemma och troligen är förbannad utav helvete då jag varit borta sen tidigt i morse och nu vill jag bara komma hem.

”Du gjorde ett bra val”, säger hon. ”Jag förstår din ambivalens men var inte orolig, det lilla barnet kommer att komma åter och din samtidiga olycka kommer att blandas med en för dig outsinlig lycka.” Vi ser på varandra och inser att vår korta tid tillsammans här på jorden nu är slut trots att det finns så mycket, mycket mer att säga varandra. ”Du måste gå nu”, säger hon till slut. ”Vi syns aldrig mer så lev ditt liv väl.”