"En sked, en gaffel, ett par glas och några tallrikar." Då var allt framme, dukningen klar och snart skulle maten ställas fram. Han gjorde alltid så, trots att han bodde ensam. Viktigt, viktigt att inte uppföra sig som en slusk till ungkarl, visa lite självkänsla och sköta sig. Det var så han levde och det var så han ville leva.
Den lilla nubben åkte fram, isig och immig och trögflytande, sillen på bordet, gräslöken, gräddfilen och det fina vädret. Allt var som en sommardröm. "Skål bröder i förskingringen." Han ryste lite grand när den lilla halvan smet ner i läckergomen, sköljde det ur den med en kall öl. Var törstig nu. Gott.
Efteråt, jordgubbar och grädde. Han ströade alltid lite socker på, ville inte ha dem för sura. Nu mådde han pösmunkigt, lutade sig bakåt och tittade på den helblå augustihimlen där ett plan plötsligt dök upp och ritade ett vitt streck i skyn. Tornseglarna hade gett sig av för ett par dagar sedan på sin 400 mil långa flygresa men om allt gick väl skulle de komma tillbaka i slutet av maj nästa år och dyka in under samma takpanna som de alltid gjort så länge han hade bott här.
Han smuttade på kaffet och den lilla whiskyn, funderade återigen på taket och hur han skulle göra. Han hade inte lagt om det då det skulle förstöra den plats där tornseglarna bodde men han kunde samtidigt inte låta ett fågelbo få förstöra en hel ladugård. Kanske gick och kombinera? Han skulle prata med Olle på jobbet nästa vecka, vid förmiddagskaffet, han brukade ha koll på det mesta och tak i synnerhet.
Plötsligt ringer telefonen och han väcks ur sina funderingar, springer in och svarar på fjärde signalen. Ett under att de är kvar, alla brukar lägga på efter tredje. När han hör rösten känner han pirret i kroppen komma. "Pappa, jag tänkte komma ut till dig på fredag. Kan jag väl få? Snälla, snälla." Nu blir han sådär vuxenförståndig. "Om du får för mamma så får du för mig", svarar han trots att han vill skrika "Kom imorgon och stanna för alltid."
Han sätter på radion, hör den bekanta rösten sjunga det lilla stycket från 1947 "Det är de små, små detaljerna som gör det...." och ser sig omkring, tänker till lite och håller med Povel. Det är detaljerna som gör det.
Den lilla nubben åkte fram, isig och immig och trögflytande, sillen på bordet, gräslöken, gräddfilen och det fina vädret. Allt var som en sommardröm. "Skål bröder i förskingringen." Han ryste lite grand när den lilla halvan smet ner i läckergomen, sköljde det ur den med en kall öl. Var törstig nu. Gott.
Efteråt, jordgubbar och grädde. Han ströade alltid lite socker på, ville inte ha dem för sura. Nu mådde han pösmunkigt, lutade sig bakåt och tittade på den helblå augustihimlen där ett plan plötsligt dök upp och ritade ett vitt streck i skyn. Tornseglarna hade gett sig av för ett par dagar sedan på sin 400 mil långa flygresa men om allt gick väl skulle de komma tillbaka i slutet av maj nästa år och dyka in under samma takpanna som de alltid gjort så länge han hade bott här.
Han smuttade på kaffet och den lilla whiskyn, funderade återigen på taket och hur han skulle göra. Han hade inte lagt om det då det skulle förstöra den plats där tornseglarna bodde men han kunde samtidigt inte låta ett fågelbo få förstöra en hel ladugård. Kanske gick och kombinera? Han skulle prata med Olle på jobbet nästa vecka, vid förmiddagskaffet, han brukade ha koll på det mesta och tak i synnerhet.
Plötsligt ringer telefonen och han väcks ur sina funderingar, springer in och svarar på fjärde signalen. Ett under att de är kvar, alla brukar lägga på efter tredje. När han hör rösten känner han pirret i kroppen komma. "Pappa, jag tänkte komma ut till dig på fredag. Kan jag väl få? Snälla, snälla." Nu blir han sådär vuxenförståndig. "Om du får för mamma så får du för mig", svarar han trots att han vill skrika "Kom imorgon och stanna för alltid."
Han sätter på radion, hör den bekanta rösten sjunga det lilla stycket från 1947 "Det är de små, små detaljerna som gör det...." och ser sig omkring, tänker till lite och håller med Povel. Det är detaljerna som gör det.
Ett ganska ovanligt förhållningssätt i litteraturen där ungkarlar oftast går ner sig i sprit och drogträsket. Uppfriskande med en annan bild.
SvaraRadera