”Under den tid du har letat efter ditt och nu äntligen funnit vad du har sökt”, börjar hon ”har jag också letat efter mitt. Så luta dig tillbaka så skall du höra historien om ’Maria den älskade’ ”.
*
Den dagen jag föddes var en vacker dag. Det var en sådan vacker dag att gudarna måste ha varit på ett alldeles strålande humör, som min mamma alltid sa och då får vi väl tro på henne. Min födelseplats är långt, mycket långt härifrån, i en annan stad, i ett annat land, i en annan världsdel och det är jag stolt över men det vet det ju redan. Huruvida det har satt några spår i mig vet jag inte men jag hoppas att så är fallet, för det var en plats där människor kunde båda tjusa och låta sig tjusas med välbehag.
Mina föräldrar döpte mig till Maria, den älskade och önskade, för jag var verkligen ett efterlängtad barn och jag har under hela min uppväxt alltid känt mig älskad av alla. Älskat har jag gjort sen första dagen jag kan minnas, det är därför jag lever och verkligen vill leva i kärlekens tecken.
Jag har aldrig varit utsatt för något eller någon som kan beskrivas som ont eller ond, vilket jag är tacksam för och det gör att jag nog kan anses ha haft en uppväxt som många borde vara avundsjuk på. Jag har fått det mesta jag pekat på och det gör att jag nog kan anses vara bortskämd, själv anser jag mig vara priviligierad. Jag är en varelse som både kan ge och ta vad jag önskar och jag försöker alltid göra något gott av det. ”Jag vet”, säger jag och bryter in, ”jag känner dig utan och innan.” Maria ser på mig och trots allt prat om gott så svartnar ögonen och får mig att tystna. ”Nu är det jag som berättar och du som håller tyst.” Jo, ja tackar jag, där fick jag så jag teg.
Att hela min familj flyttade hit berodde på att jag ville gå på just det här universitetet som finns i den här staden. Hela familjen bytte inriktning, pappa och mamma fixade nya arbeten och alla stöttade de mig i mina studier. Det har inte alltid varit solsken hela dagen ska du tro. Pappa blev sjuk och mamma var tvungen att ta om honom vilket slutade med att de till slut tog hand om varandra. "I nöd och lust som det heter."
På en av fakulteterna arbetade en ung vacker kvinna, brunhårig var hon, klarröda läppar hade hon och ett par brinnande nötbruna ögon vilket gjorde att hon oundvikligen drog till sig allas blickar. Huruvida det var uträknat så, vet jag inte men hela hennes väsen utstrålade en sådan godhet vilket gjorde att människorna runt henne alla ville ha henne. Hon, tursamt nog, blev min handledare när jag skrev den avslutade D-uppsatsen, vilket fick mig att lära mig mycket om det mesta och människor i synnerhet. Helt plötsligt var det som den bubbla av älskvärdhet jag bebott slets söner och livet kom mycket nära, det verkliga livet med allt vad det innebär. ”Kommer du ihåg henne? Hon var även med på din fest, där vi träffades.”
Jag ser på min Maria och skakar på huvudet. Skulle den unga vackra kvinnan med de klarröda läpparna funnits med på den tiden? Jag kommer inte ihåg att hon var med på festen hemma men det kanske var så hon ville ha det då, så ingenting vad gäller henne förvånar mig men Marias berättelse gör mig konfunderad, ställd på något vis. ”Fortsätt”, säger jag, ”så tänker jag under tiden.”
Hon sa till mig att du var den som skulle ställa allt till rätta så småningom, att du var den rätta för mig. Trots att du då kändes kall och frusen så fanns din kärlek där, den var bara gömd så djupt i dig att den behövde lockas fram och när den väl hade nått ytan så skulle den aldrig mer försvinna. Det var det jag kände hos dig, det var det jag såg vilket gjorde att jag drogs så till dig som om vi vore två attraherande magneter. Jag såg annat i dig också, jag såg en sorg som bara den som har känt riktig sorg vågar visa samtidigt som du var stark nog att stå rakt som en fura där i skogen. Du var en oerhört vacker människa.
Den unga kvinnan sa alltid att kärlek och sorg är två sidor av samma mynt, som olika krafter vilka attraherar varandra och ger näring åt varandra. ”Du kommer alltid att känna allt i honom”, sa hon till mig. ”Han är ditt öde och din kärlek för livet, men samtidigt kommer du att få vänta på det som ska vara dig givet. Så småningom, ha tröst och uthållighet, så kommer allt att bli som det en gång var meningen att det skulle vara
*
Så slutar den första delen av min historia om mig, Maria den älskade och önskade, det är där vi är nu, jag vet det, jag ser det på dig och jag har förstått det. Allt är uppenbart och allt kommer att bli som den unga vackra kvinnan förutspådde. Det är i dig jag vill leva, det är genom dig jag vill vara och jag vill att det är i mig du ska vara. Din och min för evigt. Det är över nu, den hårda kalla icke känslan, hatet och sorgen som leder till ofärdigheten. Det är nu timmen slår noll och vårt gemensamma liv åter börjar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar