SkrivPuff 328 - Om, åtminstone en livstil (eller sätt att vara)

    - Alla har sett till att jag har haft ett litet helvete! Tro inget annat.

    Hans ord sved i skinnet, men jag kände igen mig. Kom någon på något bra, blev alla genast på bettet och gjorde sitt bästa för att ta ned hans idé och framställa sig själva i bättre dager. Företaget hade fått se många bittra människor lämna dem för gott och nu var det hans tur.

    - Är det så farligt med lite konkurrens?

    Jag hade blivit tillsagt att det var så vi skulle säga när någon kom och klagade. Det handlade om konkurrens, om att det endast var den starkaste som dög. Det handlade om att sålla agnarna från vetet. Den nya ledningsgruppen hade gjort det klart för alla. Vi som ville vara kvar, var tvungen att vara det på någons bekostnad. Äta eller ätas, men nu hade det gått för långt. Den här mannen var mest kompetent av oss alla, men han ville inte ha ett helvete. Han ville bli uppskattad för den har var och det han kunde.

    - Jag ska ta ett snack med AC, svarade jag. Ska se vad jag kan göra.

    Det hade börjat för tre år sedan. Den gamla VDn hade fått foten så fort de nya ägarna hade tagit över. In hade det kommit ett gäng med alldeles för mycket av pappas pengar, flottfrisyrer och chica Armani kostymer. Utbildade i USA var de allihopa och hade tjusiga MBA intyg från de finaste universiteten. Det startade med att budgeten krympte och sparkraven högre.

    - Vi måste få budgeten i balans innan stupstocken kommer om två år. Vi måste vara i balans då, annars brakar det åt helvete.

    Det lät förståndigt vad de sa, så alla ställde upp. Sen kom LEAN och jag blev utsedd till LEAN chef inom firman. Ett steg upp på karriären och jag gjorde det bra. Det visade sig dock att min chef inte var intresserad av LEAN utan av besparingar. Färre ska göra mer.

    - Det är inte LEAN, sa jag. LEAN handlar om att göra mer på ett smartare och mindre resurskrävande sätt. Och det krävs resurser för att vara smart.

    - Bra, svarade han. Näste år ska du spara 10% i budgeten och öka produktionen med 25%.  Hur du gör, skiter jag fullständigt i.

    Jag borde redan då ha sett vad som komma skulle och dragit mina slutsatser, speciellt som den inställning han hade inte passade med mina grundläggande värderingar, men som läget var såg jag inte vad som var på väg. Det blev mycket gnäll och gny bland personalen, några hoppade snabbt av vilket inte gjorde mitt uppdrag lättare.

    - Vänta du bara, blev svaret. Det kommer mera, men som läget är på marknaden, är vi på rätt väg.

    Det årets förutsättningar för planeringsprocessen blev minst sagt annorlunda. Nu räckte det inte bara att uppfylla målen, man skulle överträffa målen.

    - Annars är man inte LEAN, som planeringsdirektören uttryckte det. LEAN är vårt mantra och vill man inte vara med är det bara att hitta något annat.

    Nu kanske vi ska stoppa upp ett tag och se vad det var vi höll på med och hur saker och ting utanför firman tolkades. Eftersom detta är ett på börsen noterat företag, så följdes "omstruktureringen" som analytikerna kallade det med intresse. Vinsten steg och med den förutsättningarna för en för aktien gynnsam framtid, VD blev utnämnd till "Årets ledare" och ett föredöme för hela Sveriges företagarelit. Ledningsgruppens julmiddag, som jag som enda mellanchef blev inbjuden till, blev ett hejdundrande hyllningskalas.

    - Nästa år ställer oss inför nya utmaningar, sa VDn och tittade på mig. När vår LEAN coach nu har lärt oss hur vi kan producera mer med de absolut lägsta resurserna, är det dags för nästa steg. Vi ska outsourca personalen och den processen ska du ansvara för. Gratulerar.

    Det kom som en chock. Jag hade satt hela min prestige på att få med mig medarbetarna på mina idéer och nu detta, men som min fru sa; "Vi behöver brödet på bordet."

    Ja, nu sitter jag här och plockar ihop mina papper. När vi inte hade några anställda mer, blev det som VDn sa på ett analytikermöte: "Vi skulle ta nästa steg i  firmans globala utveckling" Vi sa upp kontraktet med firman som tillhandahöll vår produktionspersonal, kontrakt skrevs med ett nybildat försäljningsbolag, och sen sades alla andra upp när vi ändå höll på. Produktionen skulle flyttas till Indien.

    I morgon ska jag gå ut genom dörren till mitt kontor, låsa efter den sista indiern som är där för att plocka ner vår produktionsutrustning och ställa mig i kö till de bittras skara. VDn och de nya ägarna? De flyttade till Schweiz och äger numera alltihopa genom ett i Luxemburg registrerat holdingbolag som styr hela koncernen. De anses fortfarande vara något alldeles extra i företagarkretsar och är beundrade långt utanför Sverige gränser.