SkrivPuff 334 - En hyllning till november

   - Ja må han leva, ja må han leva.

    Det är just i dag han fyller dag, trettio hela jämna dagar har november. De har alla kommit. Längst fram till vänster står januari och stöder sig på sin käpp. Stelfrusen och helt beroende av rullator för att kunna ta sig framåt. Bredvid honom står februari och mars. Lite mjukare i lederna, lite ljusare till sinnet men fortfarande mörka och kalla om anden så faller på. De känner alla varandra sen länge. April står för sig själv, ler lite förläget. Kanske är hon blyg? Maj, lite sprallig, skön och välkommen står och värmer sig i junis varma ljus.

    - Du är så späd och skön, säger hon vänd mot honom och ler lite förälskat.

    Juli, som alltid varit svartsjuk och inte vetat vilket ben den ska stå på, börjar dra sig bort mot det hörn skördemånaderna står i.

    -De är bara så barnsliga, säger han. Inte så fullgångna som vi andra.

    Augusti och september håller nickande med.

    - Tänk om vi kunde få det här för oss själva, säger de i kör. Så vi slapp de andra.

    - Äsch.

    Nu är det oktober som tar sig ton.

    - Vi  behövs allihop.

    Oktober, den mest respekterade månaden av dem allihopa sträcker vördnadsfullt på sig.

    - Nu ska vi fira att minstingen fyller trettio, säger han och knackar i glaset och alla tystnar.

    - Min kära vän. Idag är en stor dag för dig, du har gjort ditt sista pass på bra länge och förtjänar en stunds vila. Alla vet och känner dig. Vissa förbannar dig och den svarta färg du häller ut över menigheten, det gråa täcke du drar över oss alla och den bomull du bäddar in oss i. Andra hyllar dig för att du förebådar det som komma skall, de högtider som förebådar ljuset och sanningen.

    November står och skruvar lite på sig, blir röd i ansiktet. Vill mer och räcker upp handen.

    - Jag har något att förkunna, säger han och ler.

    Nu blir det liv och rörelse bland månaderna som står runt honom. Ett tissel och tassel bryter ut, viskningar och vissa rop hörs i församlingen.

    - Jag kommer att få en efterträdare om ... November tittar på klockan. ... Om fyra timmar och trettio minuter kommer december att ta min plats. Jag tar semester och försvinner för den tid som är bestämt.

    Hans tillkännagivande får alla att ställa sig i ring kring honom och återigen sjunga den gamla sången.

    - Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti i trettio dar.