SkrivPuff 333 - Om alla goda ting är tre

    Tripp, trapp, trull.

    De stod uppradade bredvid varandra på trappan. Tre små gossar 4, 7 och 10 år gamla, solen sken och underbart är kort som vanligt.

    - Le för fan, röt Pappa som stod med kameran i högsta hugg och bara väntade på att de tre små telningarna skulle agera samfällt leende.

    Mamma stod bredvid och tittade med tindrande ögon.

    - Svär inte. De blir ju rädda för dig.

    Den äldste av de tre tittade upp mot himlen.

    - Titta. Ett flygplan, sa han och pekade och passade samtidigt på att knuffa den yngste nedför trappan.

    Ingen såg vad han gjorde, men alla hörde strax att något hade hänt.

    - Men ta hand om honom då!

    Pappas ansikte blev högrött när inget hände.

    - Såja lille vän. Såja. Mamma är här nu.

    De stod snart uppradade igen. Tre små leende men något skitigare och lite mer rödgråtna solstrålar.

    - Le då. Alla på en gång, så att vi blir klara någon gång. Le för fan ...

    Två blixtar smälldes av och den lilles läpp började började puta, ögonen fylldes med tårar och när tredje blixten kom sprang han som en Lightning Bolt bort mot Mamma.

    - Fan också. Att de aldrig kan stå still.

    Pappas ansikte blev iskallt när han såg blicken från Mamma där hon stod och höll om den minste.

    - Nu går vi och äter glass och så kan Mamma och Pappa få en kopp kaffe! Det blir väl kul?

    Pappas förslag gjorde så att alla tre gullungarna lyste upp, som de tre solar de egentligen var. I alla fall när det vankades glass. Fyraåringens tårar försvann mirakulöst, den äldste ställde sig först i kön för avgång och började hoppa upp och ner.

    - Nu. Nu. Nu går vi!

    De två andra gjorde likadant som störstebrorsan, ställde sig bredvid och började hoppa upp och ner. Sen dröjde det en stund innan de i rak och prydlig gåsrad gick iväg. Trull, trapp, tripp och längst bak Mamma och Pappa. Minstingen fick syn på en katt och sprang iväg. Trum, trum, trum gick benen. Efter kom Pappa. Klamp, klamp så var han i fatt.

    - Vill du ha glass får du gå fint.

    Osvuret är bäst, men mellanbrodern stannade tvärt. Tittade sig om och pekade.

    - Jag vill ha en hund.

    I hörnet av torget stod en Irländsk varghund och slet i kopplet.

    - Vill ha en hund!

    Tårarna sprutade och störstebrorsan skrek.

    - Vi ska inte ha någon jävla hund.

    - Svär inte, säger Mamma och tittar på Pappa. Det har han lärt sig av dig.

    - Så fan heller.

    Nu skriker Pappa för han börjar bli trött på alltihopa. Störstebrorsan skrattar och de andra små tittar storögt på honom och börjar skratta de med. Säger i kör:

    - Fan och helvete. Fan och helvete.

    Den minste har litet svårt med helvete, så det låter mer som "...lvete".

    -Nu går vi hem, säger Pappa märkbart störd.

    Mamma håller med. Tripp, trapp och trull. Så går de hem.