torsdag 26 maj 2011

SkrivPuff 2011:142 - Om småttighet

   "Tre gånger tre är lika med nio. Tre gånger fyra är lika med tolv. Sen multiplicerar du nio med tolv och så får du den totala volymen på bassängen."
   Nisse tittade upp ur boken och såg på mig.
   "Jag kan", sa han, "om jag bara vill så."
   Vi satt på mitt rum och gjorde våra läxor. Nisse var inte den som gjorde läxan så ofta, men när han gjorde den så gjorde han den ordentligt. Hans fånflin spred sig över hela ansiktet och de små ögonen plirade av förtjusning. Händerna for över bröstet på honom, visade och pekade och ville aldrig sitta still. Liksom.
   "Vad har du här?"
   "Lägg av för fan!"
   Sexton år gammal vill man inte att ens vänner rotar alltför djupt i ens lådor och det som finns under sängen ska ligga kvar orört. Nu kan det låta lite som om jag sladdrar lite förnumstigt, men mitt rum var som vilket pojkrum som helst. Där måste ni tro mig. En smal säng, 90 cm, ännu fanns det inte plats för två, ett litet skrivbord i brunt faner, två stolar och en bokhylla av märket String. Mattan som morsan lagt ut låg numera i tryggt förvar i garderoben som stod i ett hörn.
   "Öppna inte garderoben."
   "Varför inte", garvade Nisse. "Finns det något i gömmorna som inte vill ut?"
   Jag kastade mig fram men tyvärr för sent. Ut ur garderoben ramlade den största matten som någonsin legat på mitt golv. Den var styv till karaktären, fransig i kanterna, blodrödsvart till färgen och mugglig till doften. Tre gånger fyra meter och kom från mormors dödsbo. Jag älskade mormor men inte hennes matta.
   "Den här ska du ha efter mig. Mattor är dyra och håller länge, så ta väl vara på den."
   Mormor dog tre dagar senare och eftersom alla hört vad mormor sa till mig så var det ju givet var mattan hamnade.
   "Det var den fulaste matta jag sett."
   Nisse garvade så han knappt visste vart han skulle ta vägen.
   "Och vilken jävla färg."
   Det var där någonstans jag bestämde mig för att denna matta skulle gå arv till något av mina barn, eller jag skulle skänka den till Nisse om han någon gång skulle fråga mig om jag visste var det fanns en matta till salu.

1 kommentar:

  1. "Jag älskade mormor men inte hennes matta." Igenkännande så det stänker om det. Fast jag fick diverse andra saker istället. För övrigt så går det alldeles utmärkt att vara två i en 90-säng. Vare sig man ska sova eller göra andra saker. :)

    SvaraRadera