SkrivPuff 307 - Om att byta

"Vad ska jag göra, tycker ni?" Så brukar jag börja mina föreläsningar om deltagarskap. Att få vara med och delta i det gemensamma, det vi har ihop. "Varför just denna fråga", frågar ni er naturligtvis. Ja, någonstans måste man börja och det här med deltagarskap är ju ganska uttjatat vid det här laget, så jag behöver en nödutgång om det skulle barka åt skogen.

Nisse brukar alltid stötta mig här. "Du ska göra som du alltid har gjort", sa han senast. "Gör det du är bra på." Jojo,där hör man. "Vad är jag bra på då?" kan jag undra. "Det jag alltid har gjort", kan jag svara mig själv. "För det man kan är lätt och det som är lätt brukar man vara bra på." Fy tusan vad trist!

"Vad vill du då?" Nisses fråga är berättigad, men den går inte att svara på. För det jag vill är inte detsamma som jag kan. Livet tillåter inte det, så frågan är irrelevant. "Out of question?" Min skotske vän skulle be mig fara till ett varmare ställe om jag så. "Out of question?" Sen skulle han skaka på huvudet och bara gå.

På min arbetsplats tycker de att "Gör endast det du är bäst på." är en schysst devis. "Stäng in oss bara i våra små specialistbås och låt oss aldrig få lov att titta ut." Nisse skrattade sist när jag sa så. "Men för tusan. Det är ju så ni beter er allihopa. Som vallboskap."

Nisse är annorlunda, men så slåss han hela tiden också. Mot väderkvarnar känns det som ibland, mot sig själv och mot alla runt omkring. Jag beter mig inte så, jag är annorlunda men är jag bättre? Jag vet inte. Många runt om oss säger så. "Du är bättre än Nisse." Det har jag alltid fått höra, men jag brukar inte hålla med. Nisse är som han är och bara alla lärde sig att ta vara på honom, så skulle han slå oss alla. Det kanske är därför man inte tillåter honom att vara det han är bäst på.

"Vi kan byta", sa Nisse inför ett tvärfunktionellt möte. "Du är jag och jag är du. Så ser vi hur de reagerar." Nä, sån är inte jag och sån är inte Nisse heller, så jag vägrade. Vi är de vi är och vi kan inte vara några andra. Vi kan inte byta. Du kan inte bli mig och jag kan inte bli dig, vem vi än är här i universum, i världen, Europa, Sverige eller här i cyberrymden. Det är inte ens någon idé att vi försöker.

Vad man kan göra däremot är att byta inriktning. "Gör det då", sa Nisse. "Var inte en sån jävla fegis. Kan bli knapert ett tag, men det fixar ni." Nu bröt Mona in. "Kommer inte på fråga. Inte nu när vi har smått i huset. Har du aldrig hört talas om det gamla ordspråket; Skomakare bli vid din läst." Voffsen skällde glatt som han alltid gör när Mona har slutat prata, men sen la hon sig ner igen. "Nisse är likadan", sa Nilla. "Han bara snackar, är aldrig nöjd, men det kommer inte att hända något. Det är bara drömmar."

Att bli nedtagen ur den högsta grantoppen, just där ens innersta dröm är belägen gör ont. Man förstår då att hur många hinder man än övervinner, så kommer det alltid att finnas ett till som gör att man till slut tröttnar. "Det går inte, trots hur mycket jag än vill."

"Vad ska jag göra, tycker ni?" Så brukar jag avsluta mina föreläsningar om deltagarskap.