SkrivPuff 2010:127 - Om att raljera

    - Vilken liten fjolla!
    Pastorn satt vid sitt skrivbord. Pratade i telefon med sin gode vän predikanten om vad han skulle tala om i närradion nästa gång.
    - Ska vi verkligen acceptera att dessa fjollor, eller HBT människor som de kallar sig numera, verkligen ska få uttala sig i religiösa frågor?
    Man kunde se på hans min att Käre bror på andra sidan luren inte riktigt höll med där.
    - Men vad ska jag säga då?
    Minspelet gick från djupaste pannveck till klara och släta huddrag. Till slut log pastorn med hela ansiktet.
    - Käre bror är klok. Det är naturligtvis den vägen vi ska gå, men kära bror håller med om att vi inte borde tillåtas dessa fjollor?
    - Naturligtvis käre bror. De borde utrotas eller åtminstone hållas kort och på ställen där de inte syns.
    Pastorn log nu med hela ansiktet på det där änglalika sätt som han hade övat in framför spegeln under många år. Mjuk och vän och guds röst här på jorden. Den enda och sanna rösten och det var Pastorn som var hans talesman i det fögderi som Pastorn kallade "sin församling".
    - Käre bror kommer väl att lyssna när jag talar om för mina kära församlingsbor att de inte bör läsa Gardell. Att han hädar och han är anti-krist och att vi någon gång måste säga ifrån. Vi rättänkande människor.
    Nu såg plötsligt pastorn bekymrad ut....
    - Bokbål, säger du. Törs vi verkligen det. Det brukar bli ett sådant liv på pressen och de missförstår alltid.
    Pastorn skruvade på sig där han satt på stolen, verkade inte riktigt bekväm, men ögonen blixtrade till.
    - Jag är inte feg. Klart att jag vågar, jag är den förste som skulle kasta hans bok på bålet. Om jag hade någon vill säga och jag vill inte gå och handla en. Då tjänar den fjollan bara mer pengar.
    Pastorn såg nu åter så där mild och god ut som bara milda och goda och rättfärdiga pastorer gör. Han tänkte på elden, den eld som skulle förgöra kättarens tillika fjollans ord, men han var inte nöjd då det var något som fattades. Till slut kom han på vad det var; Det var bålet som skulle bränna fjollan själv. Den så kallade man som hade tagits Guds ord i sin mun, och talat om för hela svenska folket att alla var lika och hade samma rätt oavsett kön, hudfärg eller sexuell läggning eller andra helt oväsentliga saker. Vilken kättare.

    Här slutar jag raljerandet då jag inte klarade mer, och sen tyckte jag faktiskt inte att det blev speciellt bra heller.
    Jonas Gardell har skrivit den absolut bästa bok som jag inte har klarat av att läsa färdigt. Jenny. Jag behöver inte läsa färdigt den då jag känner igen hela scenariot från min egen uppväxt. Jag vet hur det kommer att sluta och jag känner i varje fiber i min kropp hur illa alla inblandade redan känner sig eller kommer att känna sig om tjugo år när de tänker tillbaka på den kvällen. Det är där ingen skillnad mellan man eller kvinna vill jag påstå. Boken är otäckt sann och jag vill aldrig mer uppleva dessa vidriga elaka känslor igen.
    En annan sak. Jag har sett varje show Jonas Gardell har producerat och någon mer mänsklig varelse kan jag inte tänka mig. Han är människa inifrån och ut.
    Tack Jonas för att du finns och delar med dig av din kunskap.