SkrivPuff 275 - Om att leka

Mina barn satt och tittade ut genom köksfönstret. Regnet strilade ner och vinden slog hårt mot rutan, det tjöt i taket och skymningslandet stod för dörren. Det var höst. "Pappa, vad gör farbrorn därute?" Den yngste av de två vände sig om mot mig. Hennes ansikte såg fundersamt ut och speglade också en viss nervositet. Det var det som gjorde att jag också tittade ut.

Bakom buskarna hoppade Nisse upp och ner i vattenpöl. Han var endast iklädd ett par stora stövlar och ett par slitna blå jeans. Vattnet stänkte om hans fötter och hans hår blänkte vått i det bleka strålkastarskenet. Nisses kropp såg spänd ut, hans ansikte grinade och hans ögon stirrade rakt fram.

"Nisse, vad håller du på med?" Jag drog på mig regnkläderna och storstövlarna och traskade ut till honom. Det verkade inte som han hörde mig utan fortsatte att hoppa i vattenpölen. När jag kom närmare honom hörde jag hur han skrattade ihållande utan att le.  "Nisse, hur är det?" Jag tog tag i honom, ville få honom att sluta.

Nisse är stark man. Han slog undan min arm, stirrade på mig och skrek plötsligt rakt ut. "LEKA!!! JAG VILL LEKA!" Hans vrål fick mig att backa två steg. Jag visste inte vad jag skulle göra men insåg på en gång att något var jag tvungen till, men vad? Nisse började plötsligt springa framåt, hoppade rakt upp och landade på en fot. Skvättet nådde mitt ansikte och en droppe med skitigt vatten träffade hornhinnan och förblindade mig för ett ögonblick.

"HaHaHaHaHa" Hans vrålande skratt ekade mellan villorna och fick mer än en av våra grannar att nyfiket kika ut genom sina fönster. Mina ögon började snart att se igen och det första jag såg var en rygg av Nisse som i våldsam fart satte av tvärsöver grannens tomt och ut mot stora vägen. Hennes häck stoppade honom för ett ögonblick och jag såg chansen att hinna ikapp honom. Strax innan jag skulle lägga mina armar runt honom och dra ner honom på marken, slank han igenom till andra sidan.

"NISSE. STANNA." Förtvivlat skrek jag åt honom men förgäves. Han fortsatte sitt gatlopp rakt fram och såg nog ingenting av vad som strax därefter hände. När han tog det första stora steget ut på vägen kom en bil från vänster och träffade hans vänstra ben, vilket fick honom att med ett vrål flyga tre-fyra meter rakt upp i luften. Som tur var att landa på trottoaren bredvid.

Jag kom strax därpå fram till honom och satte mig vid hans huvud. Strax därpå stod en darrande man, tittade på mig och Nisse. Väste "Jag såg honom inte.", vände sig strax därefter bort från oss och spydde i gräset. "Ring efter en ambulans", sa jag åt honom, men jag insåg snabbt att därifrån skulle ingen hjälp komma. "Jag ville ju bara leka." kom det från Nisse. Svag och otydlig var rösten, stank av sprit gjorde hans andedräkt, blod rann från ett stort sår i huvudet och hans båda ben låg i konstiga vinklar mot varandra.

En av grannarna måste ha sett allting, för tio oändliga minuter senare hördes en ambulans på avstånd. "En ambulans kommer strax", sa jag till Nisses slutna ögon. "Vi kan leka under tiden, så går tiden fortare."

Bara ett rosslande fick jag till svar.