SkrivPuff 302 - Om skrubbsår

"Det här är Nilla", sa Nisse och presenterade kvinnan som stod brevid honom. "Jag gillar henne." Den unga kvinnan log förläget och tittade på sina skor. "Vi har känt varandra i tre veckor nu." Mona satte armbågen i sidan på mig, log och sa: "Ska vi gå och ta en kopp kaffe? Alla fyra?"

Vi satt på ett av stadens kaféer. Det mynnade mot torget, så vi såg hur torghandeln myllrade den här varma lördagsförmiddagen. Alla människor som sommarrusiga gick med sina påsar fram och tillbaka, de som skulle storhandla inför helgen. "En kaka till", sa Nisse. "Bara en liten en." Han gick bort och ställde sig i kön. Jag såg att den var lång, så det skulle ta en stund innan han var tillbaka. "Var träffades ni", frågade jag Nilla. "Han har inte sagt något förrän nu." Hon tittade bort och sög på den sista kakan, svalde. "Det var på studentfesten hemma hos hans mamma. Min mammas bästa kompis är Nisses mamma."

Nisse kom tillbaka med ett fat fullt med kakor, satte sig ner och stålade hela han när han såg på Nilla. "Jag har känt Nilla i hela mitt liv", sa Nisse. "Utan att förstå vilken läckerbit hon är. Förrän nu." Hans skratt fick kaféföreståndaren att be honom lugna ner sig lite. "Annars skulle vi åka ut", la hon till så där förnumstigt. Vi gick.

"Jag kan köpa några liter jordgubbar", sa Mona. "Jag kan gå och köpa ett par flaskor vin", sa Nisse. "Då kan ju du och jag vänta här", sa jag till Nilla. "Så kan vi prata lite mer." Nilla och jag satte oss på den närmsta bänk som var ledig. Solen lyste rakt på oss där vi satt och mådde som så gott som bara vi förtjänade. "Nisse är lite konstig,eller hur?" Hennes fråga rörde till det lite för mig. "Konstig? Hur så?" Längre kom vi inte förrän Mona kom tillbaka med tre liter färska svenska jordgubbar i en påse. "Där kommer Nisse." Hon pekade. "Nu går vi."

Tre timmar senare satt vi vid klipphällen. Vi hade mumsat och smuttat tills det vi hade fått med oss hade tagit slut och nu låg vi där i en hög och kippade efter andan. "Ikväll blir det fest!" Nisse skrek rakt ut. "I kväll ska vi ha den största jävla fest någon någonsin sett." Jag såg på Nilla att det var inte därför hon var här, inte därför hon hängde med Nisse. Mona sa: "Ska vi gå en stund, jag behöver röra på mig." Nisse och jag såg när Mona och Nilla gav sig iväg in mot skogsdungen. "Vad var det där om?" Nisse såg ut som en nolla i truten. "Vad gjorde jag nu för fel?"

"Vad fanken har du gett dig in i", frågade jag retoriskt. "Hon kommer inte att stå ut en minut till om du inte börjar bete dig lite vuxet." Nu blev Nisses nuna röd i synen, ögonen smalnade till ett streck och han väste. "Nilla och mig ger du fan i. Jag sköter det här. Lägg dig för fan inte i." Visst, man ska inte oombedd komma med råd. Det brukar inte falla i god jord, men jag trodde att Nisse och jag var sådana kamrater att en viss typ av rak kommunikation kunde han ta.

"Nilla", Nisse skrek efter henne. "Vi ska gå nu." Hans ansikte glödde av något jag inte förstod. "... men för fan. Nisse!" När Nilla kom springande ut ur skogen tog han hennes hand och drog bort med henne, vände sig om. Skrek: "Du ska ge fan i mig och Nilla. Vi sköter oss själva."