Fritte och kusinerna från Tallinn
Kapitel 10, Scen 7 - Putte går på små rosa moln
- Satans Putte, sa jag. Sluta drömma ditt lilla fyllo.
Han såg så rosaskimrande ut i nyllet att hälften hade varit nog. Alla såg det självklara, man möter kvinna och tycke uppstår. Putte var nog den enda som inte begrep vad som hände med honom när såta damen trillade in, vilket jag måste säga är bland det roligaste som finns att påpeka. Alla förnekar det uppennbara.
Jag måste säga att om det var den stilen på brudar som behövdes för att Putte skulle gå igång, så var det inget fel på smaken hans. Snyggare och mer läckrare damer fann man inte ens på Han-Suns lilla etablissemang i Shanghai. Visst, Han- Suns små pullor dög åt mig, men den här damen som smög sig ner bredvid Putte med en pilsner i näven var ett strå vassare. Det medges.
Sheriffbruden tittade skumt på mig, lutade sig fram samtidigt som hon gav mig en rejäl spark på smalbenet.
- Aj fan, sa jag förvånat.
- RETA INTE PUTTE, skrek hon i mitt öra. Det ger du fan i.
Ok, ok. Jag kan ta en tillrättavisning även om den är fin, så Putte fick vara. Att han hade dykt upp här mitt i ingenstans i Tallinn gjorde mig mer än tillfreds. Att allt verkade vara finfint med honom, trots den lilla messyren med skottskadan gjorde mig mer än nöjd. Sheriffbruden och jag kunde behöva en extra hand och Putte var inte den sämsta näve man kunde få i en trängd situation.
- Det här är Putte, sa jag. Min kompis och medarbetare. En pålitlig man.
Jag såg på Henns min att Puttes yttre inte tilltalade honom, men min försäkran gjorde att han var mer solsken än regn, så han sträckte fram näven.
- Henn Luik, sa han. Petri är min närmsta chef. Jag är polis, la han till som om det behövdes.
- Putte, sa Putte och såg så lagon förlägen ut som bara han gjorde.
Efter det så lämpade vi av Henn där han hörde hemma och Sheriffbruden sa att hon var töstig och såhamnade vi här. Tallinns bästa mikrobryggeri. Inredning trä och åter trä. Lokalen var rymlig och det gick säkert in ett par hundra stycken törstiga och hungriga själar. Vi fick snart ett bord och den unga grabben med läderförklädet började snabbt att hysta upp pilsner efter pilsner på vårt bord och stämningen steg med hypotenusan i kvadrat.
Grannbordet började snart att spana in oss. Det var ett ordentligt snubbigt gäng som satt där. Fula i truten var de och bar sig allmänt illa åt. Jag tänkte att dessa typer finns överallt på jordklotet och var inte direkt något exklusivt för denna stad.
En av de mer stagade herrarna vid granbordet tultade över till vårt bord och satte sig bredvid den dam som Putte hade fattat tycke för. Han var synnerligen oförskämd den gode herrn. Hans händer började klappa henne både lite här och lite där, vilket gjorde att Putte snabbt surnade till rejält. Det här var första gången jag verkligen såg när Puttes adrenalinnivån steg över det tillåtna. Hallabalot som följde var ganska så rejält. Den enda som verkade ta det lugnt var damen själv.
Jag tyckte nog det hela var ganska så kul fram till den stund damen klappade till kladd-farbrorn med ett, tack och lov, tomt ölglas. Gänget hystades ut med hjälp av ett par stycket förklädesförsedda unga män med breda överkroppar.
- Min hjälte, sa damen och gav en nu rosaskimrande Putte en riktig blöt puss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar