fredag 9 april 2010

SkrivPuff 2010:99 - Fritte klipper till

    - Hade det inte varit för mina händer, så hade du inte levt idag.
    Putte satt på trottoarkanten och tittade förvånat framför sig. En av de tre små vesslorna i tvillingarnas liga hade stuckit fram sitt fula tryne och försökt mula Putte för gott. Det var sådana de var. Vesslorna. Små lömska fultrynen som alltid ville hugga en i nacken.
    Vi hade gått i godan ro Södra promenaden ner. Det hade varit match på Nya parken och Snoka hade som vanligt tvålat till konkurrenterna å det grövsta, vilket innebar att vi var på ett sjusärdeles bra humör.
    - Vi går och tar en pilsner på Maja's, sa jag. Jag tror vi är törstiga!
    Putte nickade och höll med och så fick det bli. Vi stegade med stadiga steg Drottninggatan ned och vek av på lämpligt ställe åt vänster. Strax därefter drog jag i nödbromsen och vi var framme.
    - Tjenixen i stugan, vrålade jag så att alla hörde att här kom Fritte Nilsson med sällskap inglidade. Vi önskar oss varsin ljusgul härligt skummande pilsner.
    Maja kom inspringade från de bakre regionerna och for med ett tjut rakt upp i mina björntassar.
    - Gisses, sa jag. Om du hade varit lika översvallande för tjugo år sedan hade jag knådat din kropp tills du inte visste vart du skulle ta vägen.
    - Det tror jag att du ska ge fanken i .... Det är min uppgift numera.
    Fram kom Majas man med hela ansiket leende och sträckte fram näven. Dessa händer, mina damer och herrar, är ett par av Norrköpings vassaste när det gäller att trolla fram husmanskost av bästa märke. Jag har alltid beundrat dessa kockars förmåga som med händerna kan skapa allting ur ingenting, och få det att smaka gott till på köpet.
    - Sitt ner, fortsatte han. Jag tror jag har några kåldolmar över om det skulle smaka herrarna.
    Vad säger man när magsaften suger och snålvattnet rinner?
    - Du husets härskare, sa jag till kocken. Putte och jag tar en plats i din ädla salong och väntar på dina kulinariska läckerheter.
    Maja snörpte på mun och for iväg. Hon hade alltid ansett sig vara husets härskare, även när hon och jag ansågs vara ett. Jag visste var piken tog, men eftersom hon var den hon var, så visste jag också att den inte tog alltför djupt. Hon uppskattade ett gott skämt, men jag visste också att kunde hon ge igen, så skulle hon det.
    Bra stagade och med fyllda bukar, hoppade Putte och jag av spårvagnen vid Bergslagsgatan och knallade gatan upp mot kära gamla 59an. Det var vid hörnet Albrektsgatan - Bergslagsgatan som vesslan dök upp bakom oss. Hade inte mina naturliga vaktinstinkter, förvärvade under många resor med ett antal av de värsta sjöbusar som skådats på de sju haven under mordern tid, varit på hugget. Hade inte nävarna varit snabba som blixten, så hade Putte, sanna mina ord, blivit tvungen att tillbringa resten av evigheten sex fot under marken. Nu var det istället vesslan som klipptes och som jag hoppades, inte skulle synas på Norr mer detta halvår.

4 kommentarer:

  1. Jag kan inte sätta fingret på det, men något i jargongen luktar 40- eller 50-tal. (Inte för att jag var närvarande då, men ändå...)

    SvaraRadera
  2. rolig att läsa:) annorlunda

    SvaraRadera
  3. Detta låter som en inledning till en större berästtlse, man vill höra mer...

    SvaraRadera