- För helvete!
En av de biffigare männen i kön blev irriterad och började häva ur sig otidligheter. Den som inte brydde sig var Nisse. Han stod lugnt kvar och tittade bort åt det håll där vi stod. Nilla vinkade åt honom och hela han sprack upp i ett leende. Mona och jag kom strax bakom Nilla så vi såg alltihop, såg hur den biffige gick fram och drog till Nisse i bakhuvudet så att han stöp som en klubbad oxe.
De som stod närmast började skrika och gapa, en ropade på ambulans medan tre andra hoppade på den som hade slagit, själv slog jag mig fram till mitten där Nisse fanns. Det var ett jädra hallå överallt, människor som for än hit och än dit, men allra mest for de in mot mitten och blockerade min framfart.
- Ring polis, skrek jag till Mona och Nilla där de stod fem meter bakom mig. Eller ambulans.
Jag slog mig fram och stod plötsligt öga mot öga med mannen som hade slagit Nisse så att han stöp. Jag såg in i hans ögon, men det var ingen som såg tillbaka. Hans pupiller var stora som dasslock, hans mun hängde lite snett och tänderna som syntes i mungipan var som små svarta piggar. Att ge sig på stenad jätte är inget jag gör och inget som man bör rekommendera sina närmaste vänner att göra.
- Hjälp mig...
Jag kunde höra Nisses röst där nere någonstans. Det var inte den vanlige go´ och gla´ mjölchokla´ rösten som kvävt ropade på hjälp. Jag drog till den biffige i brösten, skrek åt honom att flytta på sig.
- Jag måste fram ...
När jag knuffade runt de som stod runt hördes ett tjutande tuut-tut, tuut-tut. Inte för att jag brydde mig, det var Nisse som var målet, hans väl och ve som intresserade mig. Precis när jag var framme vid honom kände jag någon som tog tag i armen på mig och slet och drog i mig. Nu är jag inte den som låter mig hunsas, så jag vände mig om och drog till med högern allt vad jag orkade. Det var inte så bra skulle det visa sig. Polisen som var på väg på mot Nisse slogs runt och hamnade på rygg. Det var också det sista jag mindes av den stunden då smällen som tog i huvudet fick mig att tuppa av.
- Tjena.
Jag såg in i ett flinande ansikte tillhörande Nisse.
- Inte ens jag skulle få för mig att klippa till snuten mitt i nyllet, sa han, men jag tackar och bockar för det engagemang du visar för mig.
- Hjälp mig...
Jag kunde höra Nisses röst där nere någonstans. Det var inte den vanlige go´ och gla´ mjölchokla´ rösten som kvävt ropade på hjälp. Jag drog till den biffige i brösten, skrek åt honom att flytta på sig.
- Jag måste fram ...
När jag knuffade runt de som stod runt hördes ett tjutande tuut-tut, tuut-tut. Inte för att jag brydde mig, det var Nisse som var målet, hans väl och ve som intresserade mig. Precis när jag var framme vid honom kände jag någon som tog tag i armen på mig och slet och drog i mig. Nu är jag inte den som låter mig hunsas, så jag vände mig om och drog till med högern allt vad jag orkade. Det var inte så bra skulle det visa sig. Polisen som var på väg på mot Nisse slogs runt och hamnade på rygg. Det var också det sista jag mindes av den stunden då smällen som tog i huvudet fick mig att tuppa av.
- Tjena.
Jag såg in i ett flinande ansikte tillhörande Nisse.
- Inte ens jag skulle få för mig att klippa till snuten mitt i nyllet, sa han, men jag tackar och bockar för det engagemang du visar för mig.
I den situationen slår man nog på allt som rör sig. Bra skrivet, och roligt
SvaraRadera