SkrivPuff 2010:24 - Fem ord på J

    - Jävlar.

    Nisse stod framför Monkan och skrek. Vi var på avslutningsfest från tredje årskurs på Teknis. Det var Nisse, Mona, Monkan och så jag och många, många fler. Vi hade hamnat i Nisses föräldrars hus efter det att skolans anordnade "alkoholfria" fest hade slutat för tidigt. De flesta i klassen ville vidare men det mesta var stängt för oss, då vi inte ännu hade uppnått den ålder vi ville.

    Nisse fnyste föraktfullt när han läste på skylten.

    - 20 Damer och 23 Herrar, sa han. Kom, vi går bakvägen.

    Monkan och han stack runt hörnet och försvann medan Mona och jag och de andra i gänget stod kvar. Alla visste att ingen av oss skulle komma in på ortens enda diskotek. I en småstad som denna var vakterna i dörren storebröder till några i klassen och visste därmed precis hur gamla vi var och inte tusan släppte de in några underåriga och deras klasskompisar. Om det inte var någon tjej de var intresserade av förstås, då hände det allt som oftast, men vi killar fick vackert stå kvar. Vi blev behandlade oss på exakt samma sätt som de blev behandlade av de som stod i dörren när de var arton. Hut går alltid hem.

    - Psst. Mona!

    Nisse stod vid hörnet och väste.

    - Ta med dig bocken och kom.

    Jag kände Monas arm runt min arm och hur jag snabbt drogs runt hörnet. En fånflinande Nisse tittade fram.

    - Kom, sa han. Det är några jag vill att du ska möta.

    En dörr öppnades rakt in till diskotekets kök och vi drogs snabbt in av en stark arm.

    - Det här är ägaren, Ljubomir.

    Vi hälsade snabbt. Monkan stod lite längre in och sippade på en drink, pratade hemvant med personalen som sprang och hämtade och lämnade. Ordnat kaos skulle man kunna beskriva det som utspelades framför våra ögon. Mona såg mer hemtam ut, snackade lite med en av servitriserna och strax därpå hade vi varsin öl i näven.

    - Jag kan tyvärr inte låta er komma in. Vi har kontroll därinne idag.

    Ljubomir såg ut som han ville att vi skulle ge oss iväg.

    - Ni är välkomna när som helst, men idag måste ni gå. Tyvärr.

    Utanför stod hela gänget ograverat. Inget fanns att göra mer än att stå och hänga.

    - Vi drar. Hem till mig. Farsan och morsan är bortresta.

    Nisse viftade med tre flaskor som lockbete. Han garvade högt, var i sitt esse och alla följde efter precis som råttorna gjorde i Hameln.

    - Far åt helvete då!

    Nisses röst ekade i gillestugan, flaskorna hade druckits ur, klockan började närma sig två och de flesta hade gett sig av när spriten började ta slut. Monkan kom till mig med ögonen fyllda av tårar.

    - Varför beter han sig så, frågade hon mig. Han behöver inte dricka så mycket. Han är jämnt stupfull och gör slut med mig varje gång jag ber honom att ta det lite lugnt.