torsdag 17 december 2009

SkrivPuff 351 - Om att ta emot

    - Du är så jävla inkompetent att du inte borde ha blivit anställd hos oss, sa min chef. På engelska, för det är från det land han kommer ifrån.
    Hur mycket kan man ta emot utan att slå tillbaka? Hur mycket ska man stå ut med? I mitt fall var det första gången jag hade fått höra hans sanna omdöme. Vi hade umgåtts i sju år. Under alla år hade alla utvärderingar slutat med "Thanks for a job well done."
    - Allt du har gjort har slutat med katastrof, inget har hänt och du har bara kostat företaget pengar.
    Han drog in skruv efter skruv i mitt självförtroende och naglade fast det långt under golvnivån. Ulf Lundell sjöng en gång; " Tjugoåtta ligger lågt, ligger lägre än en sjunken båt." Trots att jag var fyrtionio hamnade jag ännu lägre. Jag hade inte väntat mig att få det här rakt i nyllet, som en tjocksmock utan nåd, som en knock-out i första ronden.
    - Va, va ...., sa jag utan att fortfarande förstå.
    Jag drog mig in i mitt skal. Tänkte tillbaka på de år som varit, försökte förstå varför. Det jag hade lärt mig var att utan de resurser som arbetet kräver kan man aldrig nå de mål man har satt upp. Om sen ens chef har gått bakom ryggen på en (sådant hör man, även om man inte vill tro på det) och satt krokben för en och förklarat för alla utom en själv att man är en idiot. Hur ska man då nå fram?
    - Ditt projekt om .... slutade i total katastrof!
    Det var då jag började tänka. Hade inte han tagit över det projektet? Sagt;
    - Leave it with me! I take care of it
    Jag började tänka. Alla projekt jag hade drivit hade kommit till en viss gräns där han hade tagit över. Jag hade kommit dit där jag hade nosat på hans territorium och hans sätt att sköta saker och ting. Hade mina slutsatser varit ortogonalt mot hur han skött det tog han över. Sen tog det tvärstopp. Resultatet kom inte företaget till goda. YES. Vem nådde inte fram? JAG. Vem såg till att jag inte nådde fram? Både och måste bli svaret. Det är ju inte ens fel att två träter. Problemet var att jag hade ansvaret (responsibility på engelska) men inte de resurser jag behövde och det ansvar (accountibility på engelska) jag var tvungen att ha för att kunna ta det ansvar (responsibility) jag hade ålagts.
    - You´re incompetent.
    Vad svarade jag då? Kanske inte så intelligent, men vad tusan skulle jag säga?
    - You're retired in three months? Aren't you? I will stay here for at least fifteen years. I hope we don't see each other again.
    Och det har jag aldrig gjort, men den skada han gjorde för min fortsatta karriär är irreparabel.

    Hur mycket ska man ta emot är en fråga. Hur reparerar man den skada som man åsamkats är en annan.

4 kommentarer:

  1. Hårda bud. Man vill ju inte gärna tro att en chef är rädd för de underordnade, men slicka uppåt, sparka nedåt gäller nog i alla läger. Bra skrivet, känns lite som ett hastverk vad gäller stavning osv, men innehållsmässigt mycket bra.

    SvaraRadera
  2. Drumalex, Bättre vad gäller stavningen? Jag hann inte med innan du kommenterade. Vilket är bara kul.

    SvaraRadera
  3. "Hans sanna omdöme". Var det en sant ens för chefen? En djävulsk chef, som försöker dölja sin egen inkompetens. Varför tror du att du behöver översätta vissa ord ;-)?

    SvaraRadera
  4. Fint beskrivet. Sogligt att det finns förmånga som bara kan kasta ur sig ord som om de sköt med ett hagelgevär. Och att de inte kan förstå att bara ett enda av alla dess ord i hagelströmmen kan borra sig så djup in i en människa. Ett litet ord som kan ge den människan smärta i hela livet. Så hämskt.

    SvaraRadera