SkrivPuff 363 - En saga om den som bestämmer

    Det var en gång en man som var så stor, så stor att han inte ens fick plats i sin egen kostym. Så då kanske du kan förstå hur stor han var. Detta förargade honom, för det var ingen som trodde på honom. Inte ens de som han kallade sina vänner trodde på honom, utom en. Den mannen var den som de alla ansåg vara den mest undermåliga av alla varelser, för han var så liten, så liten. Så liten var han att vad han än köpte, så var han tvungen att lägga upp byxorna minst två storlekar. Så då kanske du kan förstå hur liten han var.

    - Jag får inte plats i min egen kostym, gnällde den stora, stora mannen. Jag är för stor.

    Det var bara den lille, lille mannen som såg att det den stora, stora mannen sa var sant, resten sa i kör.

    - Det tror vi inte på. Det är klart att alla får plats i sin egen kostym.

    När alla hans vänner utom den lille, lille mannen sa så, blev den stora, stora mannen så ledsen, så ledsen och han grät så mycket att hela hans ansikte blev vått. Hela rummet de stod i svämmade över av tårarna, vilket gjorde att alla av de normalväxta snarast blev tvungna att lämna det, för annars hade de säkerligen drunknat. Den lille, lille mannen tog då tillfället i akt att klättra upp på den stora, stora mannen och sätta sig på hans jättelika axel. Trots sin ynkliga storlek var den lille, lille mannen en mycket intelligent man. Intelligentare än vad alla andra var tillsammans och det vill inte säga lite. Han hade nämligen varit tvungen att på grund av sin litenhet vara extra listig när så behövdes och han hade under alla år han hade funnits på jorden lärt sig  hur en slipsten skulle dras. Han viskade därför i den stora, stora mannens stora, stora öra.

    - Om du syr din egen kostym, kommer den att bli tillräckligt stor för dig och passa dig alldeles utomordentligt. För du är ju den enda som vet hur stor du verkligen är. I de andras ögon är du bara så stor som de anser dig vara och det är därför de har sytt en kostym åt dig som är alldeles för liten. De är förstår du, förblindade av sin egen storlek och har därför inte förmågan att se hur stor du egentligen är.

    Då den stora, stora mannen fann detta råd vara gott, så bestämde han att sig för att sy sin egen kostym. Det var inte lätt att hitta så mycket tyg och då han inte kunde sy, så fick han hyra in åtminstone fem thailändska skräddare som kunde göra jobbet.

    - Gör armen tio centimeter längre, gav han order om när han ansåg att de hade mätt för lite. Lägg ut byxorna femtio centimeter till, var också en order som var tillämplig i sammanhanget.

    Det tog de fem thailändska skräddarna tre hela månader, tjugofem provningar och ca 200 meter tyg att färdigställa kostymen, men efter den sista provningen satt kostymen som om den vore sydd för honom, vilket den ju också var, och den stora, stora mannen blev så lycklig, så lycklig. Han ringde genast efter den lille, lille mannen.

    - Nu kan du få komma och titta på min nya kostym. Den är så fin, så fin och sitter alldeles utmärkt på mig. Den är varken för stor eller för liten utan sitter som den vore sydd för mig. Vilken den ju också är.

    Här rodnade den stora, stora mannen lite grand för han tyckte det han sa var lite larvigt, men den lille, lille mannen ansåg att det var ett utmärkt sätt att förklara vad den stora, stora mannen menade. Den lille, lille mannen sa.

    - Nu måste du ställa till fest och du ska bjuda alla dina vänner och du ska ha din nya kostym på dig, så att alla dina vänner får se din verkliga storlek och din fulla potential.

    Så blev det. Tre veckor senare så blev det ett hejdundrande kalas hemma hos den stora, stora mannen. Alla hans vänner fascinerades av den syn som mötte dem.

    - Så stor han är. Det har vi aldrig sett förut. Så väl kostymen sitter på honom.

    Den lille, lille mannen sa under sitt tacktal till alla och speciellt till den stora, stora mannen.

    - Att alla ska se hur stor eller liten man är kan anses vara förmätet. Jag anser att alla, och här gav han en känga till de som satt omkring honom, bör åtminstone ha den förmågan att se sina vänners verkliga storlek. Ni har under alla år aldrig sett hur stor denna jättelika man verkligen är. Ni har alla hånat honom för hans trånga kostymer och tafatta försök att sänka sig ner till er nivå. Idag däremot, när han äntligen visar upp sig i sin fulla glans och verkliga potential har ni inget än gapande munnar och förvånande nunor att komma med.

    Under hela sitt tal krympte den stora, stora mannens vänner mer och mer och den lille, lille mannen växte samtidigt tills han till slut nådde den stora, stora mannen nästan till naveln. Tillsammans stod de där och såg ut över de som var församlade runt middagsbordet och alla insåg då vilka det var som hädanefter spelade första fiolen.